fredag 6 mars 2015

Svensk köttproduktion - Den snällaste skurken?

Hej alla! Ser att folk fortfarande tittar in, så fint! Jag är just nu i Malawi och skriver mitt exjobb, och det kommer komma ett mastigt inlägg om deras jordbruk, historia och politik senare.

För övrigt så har Malawi nyss drabbats av svåra översvämningar, så känner du dig rik och generös skulle en gåva till för exempel Läkare Utan Gränser eller We Effect kunna hjälpa till mycket. 

Tillbaka till kärnverksamheten. Jag blev inspirerad av en diskussion på facebook angående den här artikeln och blev inspirerad till att ge min egen åsikt om köttfrågan.

Jag tycker inte att man ska köpa utländskt kött. Förutom att jag vill värna om den svenska produktionen så är det är i min åsikt oansvarigt att importera mat vi kan producera själva. Vid import har vi ingen kontroll eller påverkan över hur produktionen sker, oavsett om det gäller behandling av djur eller besprutning av grödor. I Sverige har vi byggt upp och fortsätter bygga på regler som vi har kommit överens om i en demokratiskt process, regler som gör den svenska produktionen svårare och dyrare men också säkrare och hållbarare.

Men är den svenska köttproduktionen bra? Jag tycker inte det, Jag tycker den är bättre, kanske för att vi inte har någon regnskog att hugga ner, kanske för att vi har en historia av att (till en viss grad) måna om djurvälfärd. Faktum kvarstår dock att kött är generellt dåligt för miljön. Detta gäller framförallt om man ger kraftfoder till djuren. En förståndig markanvändning skulle i min åsikt innebära en lågintensiv köttproduktion som huvudsakligen sker på mark som inte lämpar sig för odling av annat än vall, och med kraftfoder som producerats som en essentiell del av en genomtänkt växtföljd. Men det är en utopi. Våra svenska djur äter importerat foder, odlat med bekämpningsmedel som är förbjudna i Sverige. Köttproduktionen utomlands sker ofta under högintensiva former som sliter hårt på både djuren och naturen. Det är inte på något sett en hållbar situation.

Jag tror att köttkonsumtion och produktion kan ha en plats i vårt samhälle, men inte i den utsträckning som sker nu. Detta är också en orsak till varför jag är skeptisk mot ekoodlingens motstånd mot fixerat luftkväve (handelsgödsel). Det leder till ett beroende av djurhållning som jag inte gillar, både för att kunna utnyttja gödsel samt för att kunna få in kvävefixerande grödor i växtföljden (som sedan blir foder, tex klöver).

Vi måste fundera på vad hållbarhet är och komma ihåg att den aldrig ser likadan ut. Jordbruket måste anpassas till lokala förhållanden, och kan inte tvingas in i ett regelverk och ges en hållbarhetsstämpel. Framförallt kan man inte jämföra två onda ting och klappa sig själv på axeln för att man inte var värst.

Och slutklämmen om ärtbiffen? Skärpning för fan.