Vem är ansvarig för det här då?

Efter gårdagens inlägg om ekologiskt som en lyxföretelse så fick jag en del kommentarer på facebook som berörde det problem som de flesta hanskas med, nämligen att man vill vara en medveten konsument, men får dubbla budskap. Många människor vill gärna konsumera så att det blir så bra som möjligt för miljö och omvärld, men saknar kunskapen och blir less på att aldrig få ett svar på frågan "Men är det här bra? Svara ja eller nej!"

Såklart beror detta på att ingenting är svart eller vitt. Hur bra en produkt är beror på vad man själv bedömer som den viktigaste frågan, att arbetare får bra betalt, att det inte läcker näringsämnen i onödan, att det inte används bekämpningmedel, att man tar väl hand om djuren osv osv. Desssa frågor krockar ofta, och någonting som är bra ur en viss synvinkel suger helt om man kollar på det från ett annat perspektiv.

Men hur mycket ansvar har man som konsument att hålla reda på allt detta? Är det ens möjligt? Jag tycker faktiskt inte att man ska behöva ha läst på universitet för att kunna handla bra mat. Därmot kan man ha lite vett och sans (Till exempel ställa frågan "varför är danskt griskött så mycket billigare?")

En viktig sak att komma ihåg när jag skriver argt om tex KRAV är att jag inte är arg på de som köper ekologisk mat. Jag är arg på det ekologiska regelverket som ofta går efter känsloargument istället för faktisk kunskap om jordbrukets miljöpåverkan. Det regelverket är inte konsumenternas ansvar. En märkning som ska betyda miljövänligt ska hålla vad den lovar, och jag skulle aldrig tycka att någon var dum för att den litade på godkända märkningar.

Så hur handlar man bra? Det enkla svaret är väl att det gör man inte. Jordbruket är inte bra för miljön, inte ens så pass bra som det skulle kunna vara. Det finns en massa saker som går att göra bättre, och det jobbet ligger på oss agronomer, på makthavare, på miljövetare, forskare och rådgivare. Undertiden, köp det som känns bra. Undvik de uppenbara bovarna som jätteräkor, utlänskt kött (eller mycket kött), varor som rest väldigt långt, hårt besprutade grödor från länder utanför EU (choklad, kaffe, bananer osv) mm. Ställ gärna frågor. Kräv att våra folkvalda tar livsmedelsproduktionen på allvar. Men skit i att försöka lära dig allt om allting (om du inte verkligen vill såklart).

EU

Tänkte bara nämna, eftersom jag antar att folk kanske inte har stenkoll på EUs jordbrukspolitik så här i semestertider, att den nya reformen för EUs jordbrukspolitik mellan 2014-2020 är klubbad och klar nu. Bland annat har gårdsstödet gjorts om, vilket förtjänar ett helt egen inlägg lite senare. Den intresserade hittar mer information här.

Hög kvalitet är en lyx

Jag lyssnade nyligen på ett sommarprat från förra året med Sébastien Boudet, surdegsbagare och grundare av Petite France. I hans program pratade han länge och upprört om hur dålig kvalitet det är på dagens vete, och hans tes är att dagens intensiva jordbruk med handelsgödsel, stråförkortningsmedel och bekämpningsmedel har förstört vetet och lämnat oss med dåligt bröd.

Jag förstår verkligen hans invändningar, även om jag är mer benägen på att skylla på växtförädling än på kemikalier. Det jag reagerade på var hur han ansåg att alla människor förtjänar bra bröd, drog referenser till franska revolutionen och benämnde bröd som en av de allra viktigaste livsmedlen men helt glömde bort att det är den gröna revolutionen, inte den franska, som såg till att vi ens kan producera mat för den befolkning som lever på jorden just nu. Intensiv odling är BILLIGT.

Hans bild av växtodling är, precis som många andras, oerhört romantiserad. Visst vill väl folk gärna äta bröd bakat från obesprutat vete som vuxit fritt i bördig mylla och handskördats av sjungande bönder med en genuin kärlek för livsmedel MEN det matar inte vår växande befolkning. Det är en lyx. Lantbruk som inte utnyttjar den fulla potentialen, som offrar skörd för kvalitet (mätbar eller känslomässig) är en lyx som vi kan unna oss på grund av att vi inte svälter. Den franska revolutionen handlade inte om att det var fel sorts vete i surdegsbrödet, den handlade om att folk svalt för att det inte fanns något vete.

Jag älskar jordbruk. Jag älskar miljöfrågor. Men jag har börjat AVSKY ekologiskt. Ekologiskt jordbruk borde betyda HÅLLBART jordbruk. Men det gör det inte, inte så som vi har det nu och tydligen är nöjda med för att det räcker för våra behov. Vi har råd att ta skördar som är 50 % av potentialen. Vi har råd att vara petiga med "det känns inte bra att äta mat som man har sprutat GIFT på" oavsett om det finns eller inte finns gifter kvar när varan når slutkonsument. Ekologiskt, som KRAV eller EU tolkar det, är en LYX och det är inte hållbart för det kan inte föda vår befolkning.

Frågor som "Är det verkligen bra att använda dubbelt så mycket yta än vad som egentligen behövs för att producera livsmedel?", "Kan handelsgödsel kombineras med ekologiska metoder för att ge högre skördar och minska miljöpåverkan?" och "Är det verkligen bättre att ha en intensiv jordbearbetning och mekanisk rensning som drar massa bränsle än att använda ogräsmedel?" är pinsamt ignorerade.

Vi är så jävla bekväma. Jag blir förbannad.